Det gick fel längs med vägen, igen. Vet inte hur jag lyckas, vet inte hur jag gör
Men något jävla fel gör jag så allt blir knas gång på gång.
Funderar ärligt talat på att tejpa igen min mun, binda fast mig någonstans för det är fan inte värt de här längre. Det är inte värt att jag testar för jag förstör bara. Jag sabbar allt just nu. ALLT

Förlåt för alla brorar jag bränt, förlåt för att jag trodde saker ja inte visste
förlåt om jag drog förhastade slutsatser men jag vet bättre nu
Förlåt för att jag drog när jag lovat att följa med, men ibland funkar jag inte
Förlåt om jag sa något, gjort något. Jag står för vad jag gjort men ser det som misstag om ja visste att de skulle bli såhär. Känner mig som ett frågetecken samtidigt som ja känner mig som en idiot. Hatar känslan,
känslan av att man vet att det är MITT fel.
Livet går så jävla bra för mig just nu, har svikit min mamma, svikit min pappa, Sabbat relationen till två underbara killkompisar och kommer förstöra relationen till en till..
Allt pga av vad? Jag vet inte.. Förlåt för allt jag gjort. Jag ska bättra mig, jag ska göra er stolta. Någon dag.
Orkar inte mer av den här skiten jag gör, orkar inte med mig själv

Trasig