Jag känner av det, känns som om tårarna står på startlinjen
på väg att rusa för sitt maratonlopp.
Det är ingen som vinner för alla försvinner. Oj det lät nästan som
ett försök till poesi. Nej det enda jag är är en parodi,
mitt liv är en sådan komedi. Alla dör, ingen säger farväl
nästan som man väntar sig att dom kommer tillbaka för att säga hejdå.
Men man kan ju inte komma tillbaka och säga hejdå om man redan har gått.
Som en låt "Don't tell me not to leave, right before I go" Får jag säga så,
kan jag säga så till ödet nu?
Är så JÄVLA trött på ödet, att det han/hon ska ta mina nära och kära.
Snälla försvinn inte. Försvinn inte. Men vad hjälper det att säga några rader
som ändå bara är ord som tillslut bara är bokstäver som försöker bilda någonting vettigt som
ändå ingen verkar förstå. Nej inte ens om jag skrek mig hes skulle någon lyssna
för dom vet att det är lönlöst. Everyone goes away in the end.

So much stays unknown till the time you are strong

Jag hörde någon gång att någon sa till mig att jag var stark.
Är jag stark nu, när jag ligger på golvet och gråter för att jag är rädd
för något orört som döden. När jag är rädd för något jag varit med om två gånger tidigare
Är jag stark? Nej. Den som är stark är han som kämpar för sitt liv
eller hon som räddade en grupp människor från att drukna i vågen.
Den som är stark behöver inte fundera på om han är stark eller fråga
vad svaghet innebär. Jag säger inte att jag är svag att ni ska tycka synd om mig
men jag påstår definitinvt inte att jag är stark. Jag är nog bara någon, någon som andas
en person som ser sig själv i spegeln trycker fram ett leende sätter på lite smink
och går i väg till skolan eller jobbet. Jag säger inte att jag är någon random girl
för jag är speciell, men jag påstår inte att jag är bättre än andra utan fortfarande
jag är bara någon. Jag är en sån som folk sagt "hon" eller "den där" eller "en sån typ"
Jag är precis som du egentligen.. Varför då undra över vem jag är?
gör du det eller är det bara jag som i denna rädsla tappar tron om vem jag är
och vill ha ett svar på de. Jag vet vem jag är. Jag Är Cecilia Juhlin en vanlig flicka från Nyköping.
Ingen annan. Bara hon.