Idag dog du, inte än men du dog klockan 20.00 idag. Dödförklarades klockan 21.00
Du dog idag. Du försvann från mig, från mamma, från robin, från ditt dotter.
Du försvann och du kommer inte hem igen. Inte idag, inte imorn.
Tycker inte om att du är död, jag tror jag har accepterat det, iallafall om jag skriver att du inte lever.
Men när ja pratar om det så lever du än, du ler med dina sneda tänder, du skrattar som om inga faror fanns,
du busar och kittlar mig när jag försöker tränga mig förbi dig i köksdörren. Du finns, du är verklig och du lever.

Jag älskar dig storebror och alla minnen jag har med dig, men jag tycker inte om att du tog. Jag hatar faktiskt att du gick bort. Att du körde den där motorcykeln när du var lite halv full, att du kraschade in i broräcket. Att dina kompisar i bilen såg allting hända. Jag hatar händelsen, jag hatar att du dog och jag hatar att du inte finns mer.
Men jag älskar tanken på dig, för i mina tankar lever du fortfarande. Du lever och håller din dotter.

Jag vet inte om jag är över dig, eller om jag accepterat allting. Jag tar det för vad det är. Du är död och så är det, du kommer inte tillbaka. Ilska och förtvivlan är det jag känner just nu. Ska tvinga mig själv att inte gråta.
Men det blir nog svårt.