Du gick ifrån mig.
Du lämnade mig.
Förlovningsringen finns fortfarande kvar, lika verkligen runt min hals som om den vore runt mitt finger.
Jag förnekar att du har lämnat mig. Någon gång kommer du tillbaka, någon gång kommer jag "hem" igen.
Som ett skrikande och gråtande barn klamrar jag mig fast runt din kropp.
Jag ber dig. Lämna mig inte. Svik mig inte. Såra mig inte.
Du vände dig om och sa, jag gör det som är bäst. Det här fungerar inte.
"vem är det bäst för?" "vad är det som inte fungerar?"

Jag såg att du hade varit arg över något på fejjan, blev glad.
Första känslan jag sätt ifrån dig som inte varit lycka sen vi gjorde slut.
Alla säger att jag borde ta bort dig från facebook, att det skadar mer än det är bra.
Men jag vill inte förlora dig. Jag har redan förlorat all kontakt med dig, jag klarar inte att släppa dig helt ännu.

22.33 fredag kväll och allt jag kan tänka på är vem som ligger på min sida av din säng
Godnatt. Punkt.