Jag behöver guidance, jag behöver någon att reflektera med
Jag behöver nog lite av dig.
Jag är för feg för att ta kontakt, jag är rädd att bli avisad.
har inte träffat dig på länge, kan inte ens komma ihåg sist.

Just nu svider det i mig, det gör ont. Jag vet varför men jag har ingen anledning att känna som jag gör.
Jag har ingen som helst anledning att må som jag mår.
Just nu orsakar min egen oro min smärta. Töntigt va?

Jag vill inte ha någon jävla bekräftelse, vore jag värd den skulle jag få den.
Så är mitt resonomang just nu. Fast jag vet, jag vet att jag är värd den och jag vill faktiskt ha den.