Du har målat bilder i mitt huvud nu, hur NI har det. Hur NI lever.
Jag frågade. Du svarade.
Är lika förbryllad varje gång att jag varje gång lyckas känna medömkan med dig,
att jag lyckas känna förståelse för dig. Är det för att du vet hur du ska säga saker och ting,
eller är det för att jag fortfarande känner så starkt för dig?
Känns fortfarande som allt vänts mot mig, det är MITT fel att saker blev som det blev,
det är MITT fel att DU lämnade mig.
Men ärligt talat, DU lämnade mig, och DU hade lämnat mig tidigare i tanken...
Ett SMS är INTE en orsak till att man bryter ett 3årigt förhållande... Inte enligt mig.
Jag vet vad jag gjort och nu spelar det väl ingen roll längre för det finns aldrig ett VI igen.
DU och hon kommer leva erat lyckliga liv i erat om målade hus med vita lister inomhus istället för bruna,
med barn som springer i gräset och med dans i hallen.. LEV ni. Jag är faktiskt glad för er båda..
Men vänd inte allt emot mig, DU lämnade mig utan en ordentlig anledning, och DU valde att flytta ihop med en annan
två månader efter att jag flyttat därifrån. DU valde att det skulle bli såhär.
Nu väljer JAG att JAG inte vill ha något med dig, henne eller huset att göra. Vill få det sista klart så JAG kan gå vidare och leva MITT liv utan att må dåligt. JAG vill må bra, UTAN DIG... Trodde aldrig jag skulle säga dom orden..
Men nu är det sagt..

Besatta av en saga tillbringar vi våra liv med att leta efter en magisk dörr och ett förlorat kungarike.