Jag vet inte ens om det finns någon mening med att berätta saker och ting just nu,
jag vet redan hur allt kommer sluta. Jag vet redan vad som kommer ske.
Avstånd.
Jag är rädd för att förlora nånting som inte är nånting, jag vet att det kommer
ändras alltihop.
Det känns lite som sista droppen faktiskt, nu finns det ingen mening med att ens stanna kvar här.
Min verklighetsflykt blev inte så jävla lång, när den slog omkull mig och sparkade på mig när jag redan låg ned.
Nu är jag fast i mitten av ett helvete och av en verklighet jag inte känner till.
Hur tar jag mig ur det här?