Minnen efter minnen ska glömmas bort, förintas, försvinna och rinna ut i sanden
Minnen som byggde ihop oss, vi. Du & Jag.
Minnen som länkade samman mitt liv med ditt liv, pusselbitar som passades ihop, lades tillrätta
och förevigades. Nu ska allt bara tyna bort, helst vara glömda igår.
Bilder byts ut, smycken tas bort, kläder slutar användas och jag blir en sorts bortglömds t-shirt som man tar fram ibland för att konstatera att jag borde ligga längst ner och längst in i klädhögen.
Jag är något använt, förbrukat och missanpassat.
Men du värdesätter mig än, för jag finns fortfarande kvar i din krets. Du har inte släppt mig än. Tidsfråga?
Kanske. Eller så har du den beryktade krisen alla talar om, vilsen i dig själv, vilsen i livet. I världen.
Någon gång måste du bli själv, känna av tomheten. Att inte duga.
Någongång kommer du att sakna mig med.
För det är allt jag gör just nu, saknar dig.
Igen.
Punkt.