Tycker det borde vara förbjudet att få feber, att bli genom förkyld och att må skit.
Speciellt när jag har en tom lägenhet, ingen som faktiskt pysslar om mig eller bryr sig.
Men ska inte deppa ihop, har kikat 4 avsnitt av Band of Brothers nu, och tänker fortsätta kika
mitt marathon. Precis som jag gjorde förra gången när jag såg denna serie, för några år sen.
Jag var sjuk, feber och hostig. Låg i soffan med A och kikade på band of brothers en hel dag, eller
om det var två dagar, kommer inte ihåg.

Vet inte varför alla tankarna på A kom upp idag, kanske för att jag är ensam.
Kanske för att jag träffat hans mamma nyligen eller kanske för att jag vet att han inte mår bra.
Inte för att det har med mig att göra, men ändå. Känner någon form av "tycker synd om dig"

Efter ett samtal med en nära vän kom vi fram till att man spenderar onödigt mycket tid att tänka på sina X, men att man ändå inte slutar tänka "är han lyckligare med henne?" "tänker han någon gång på mig?" "kan han sakna oss?"