Det är inget som har hänt. Önskar något hade hänt så jag kunde "skylla" på att jag mår dåligt därför, eller gömma mig bakom en händelse. Men nej. Inget har hänt.
Känner mig rädd om jag ska vara ärlig...

Hela samhället handlar om beroende, alla människor är beroende av mat för att överleva, vatten för att överleva, sömn, närhet, sex osv. Basala saker för människans överlevnad och för våran existens. Men känner mig rädd för att vara beroende. Rädd för att bli beroende av någon konstig medicin som påverkar på ett mystiskt sätt som ingen vet, rädd för att bli beroende utav människor, bli avvisad...
Mest där kanske. Jag är livrädd att bli beroende av någon annan, som om att jag inte klarar mig själv. Har ju alltid klarat mig själv, borde göra det. SKA göra det.
Samtidigt som jag är medveten om att människan inte är en "ensam-varelse"
och jag är lika rädd för att vara "helt" själv. Är rädd för att jag ska få känslor,
tycka om mer än gränsen tillåter. Rädd för att bli avvisad, att ge mig ut på okontrollerad mark...

Eller så har jag väl bara en extremt dålig dag, jag vet faktiskt inte. Känns bara som om jag vill dyka ner i något svart hål en stund, gömma mig. Eller typ bestraffa mig, stå i skamvrån och "komma ut" när Cissi är en glad tjej igen, när Cissi är okej igen.