Fastnar i bilen. Kommer inte ut. 

Trycket över bröstet, hjärtslagen ökar, andetagen stegras. Vad hände?

Lilla flicka, ryck upp dig nu. Du är vuxen nu. Skammen. Psykstörd.  

Jag är ingen. 

Apatisk sitter jag kvar i bilen, likt en ballong tappar jag luften, tappar allt som håller mig samman. Ett skrynklig, skitigt lakan längst ner i tvättkorgen. 

Dina känslor är inte verkliga. Ditt känsloregister existerar inte. Jag är ingen.