Nu gör det ont igen. Ångesten, mörkret.

Bara ett litet piller till. Mediciner på mediciner. 

Men min ångest ser inte ut så. 

Min ångest är stillsamt kontrollerad. Slits itu på insidan, står och betalar i kassa kön på Ica. 

Tårarna bränner konstant bakom ögonlocken och känslorna trycks ner i svaljet med tvång. 

Små små droppar får lita sig ut samtidigt som jag hackar löken till kvällens köttfärssås. 

Skulle aldrig öppet visa min ångest. 

Jag måste ha kontroll, kontrollerad av mina inre jävla demoner. För fan mig själv om jag inte är en duktig flicka.

Kommer aldrig bli frisk, medfödd obalans. Bubblan som sprack när den trasiga barndomen och den mörka tonårstiden började. En explosion av mörker som bara två personer fick se, bara två personer visste om. Så jävla förstörd och trasig. 

Lifesupport. Mediciner, psykologen, familjen. 

Doktorn säger att mina närmsta anhöriga är dem som kommer rädda mig, hålla mig i balans, på banan. Men min självkontroll är så stark, så tänk om dem aldrig förstår, aldrig ser. Det där trasiga mörkret som aldrig tycks läka. Aldrig verkar pusslas ihop, limmas och lagas i sömmarna. Äckliga, fula demoner som slår igenom och förstör. Jag kommer aldrig bli frisk, bli fri från dem. Medicinerna ska hålla dem i schack, hålla mig på den normala linjen. 

Aldrig i skyarna, aldrig på botten. Bara någon medioker gråzon. Hålla mig levande men aldrig vara levande. Eller är jag det? 

Ser jag inte hur vackert livet är, hur jag lyckats slå iväg, mota bort demonerna för att ta mig framåt. 

Jag borde vara så fruktansvärt tacksam för vad livet har gett mig, för vad livet ger mig. Tacksam för att jag är vid liv. 

Nu blev det rörigt igen, dessa tankar som bara hoppar och far likt karuseller i en virvelvind. 

Trasigt, vackert, skört, underbart, sårbart. 

Kontrollerad och instängd ångest. 

Fasaden får aldrig spricka, min högsta önskan. 

Att bara få hejdlöst falla ihop på golvet, krampandes hulkandes i den stora gråten att inte vara okey. Att då släppa ut, andas ut. I tryggheten, i trösten. Hos dig.