Jag borde resa på mig, jag måste ställa mig upp.
\nGå utanför dörren, komma iväg. Jag borde så mycket. Jag skulle orka lite till. Jag skulle orka jobba mer. Jag skulle så himla mycket.
\nKraschen. Landningen.
\nDet gör ont nu, allt gör så ont i min kropp. I huvudet. I själen. Cellerna skriker efter vila, återhämtning. Sömn.
\nSover, vaknar, somnar om igen. Oron kryper likt myror över kroppen. Jag orkar inte.
\nJag orkar knappt andas. Än mindre göra något annat än att existera.
\nJag existerar nu. Allt annat är överkurs. Allt annat får göras en annan gång.
\nFörlåt mig.