Känner jag känslan går jag under.

OTILLRÄCKLIG 

Drunknar. 

Försöker kategorisera vad jag känner, vilket överlevnadsmönster kickar igång nu. 

Vilken handling triggade igång känslan, vad gjorde känslan och hur bearbetar jag den. 

Allt för att slippa känna känslan kan jag gå runt den. 

Löser terapeutens pussel pch klarar uppgiften som den duktiga jävla flickan jag är. 

Utan att ens ha kommit ifrån ångesten. 

Men den tystnade en stund. En liten stund kände jag mig tillräcklig igen. Jag var produktiv, jag gjorde det jag blev ombedd att göra. Jag misslyckades inte.