Kravlar runt på golvet. 

Himlen gråter utanför fönstret. Inga stilla tårar som faller långsamt ned. Utan en hysterisk gråt som aldrig tar slut. 

Ibland undrar jag hur jag står ut. 

Hur jag andas i min kropp. Hur jag står ut i mitt skal.

Självkänslan fler omkring i krypgrunden. I mörkret, i fukten. I unkenheten. 

Fan för dig.

Fan för dig 

Fan för dig.