Nu när jag står ensam är jag ingen utan dig
Jag gråter för dig, för mig, för allt vi sa var vårt jag gråter för dig, för mig, för att inget är självklart och mycket svårt jag gråter över det fina, det enkla och allt som var rent jag gråter för nu är allt skitigt och kanske också försent kunde jag vrida tiden tillbaka om det stod i min makt då gjorde jag så mycket ogjort och än mera osagt Men det som är gjort är gjort, det kan aldrig försvinna och dö så mycket kan växa sig stort om du så planterar det minsta frö mina ord var få men onda och djupt in i dig slog de rot jag gråter för nu förstår jag att det som är gjort är gjort kunde jag vrida tiden tillbaka om det stod i min makt då gjorde jag så mycket ogjort och än mera osagt
/L.Ekdahl
Why give me hope about the future, then give me up?
Du kan förbruka mig igen
Jag hatar att bli liten
Blås lite här där det gör ont
det kanske ger sig
Lite slit är jag värd
Några fraser är jag värd
var jag inte värd mer än såhär?
Someone ease the pain
jag borde tänka på mig själv
jag borde se att det är vår och sol
jag borde koncentrera mig på mitt liv, på skolan
Jag borde gå vidare
Sluta säg till mig att jag ska vara stark, sluta säg till mig att jag ska koncentrera mig på mitt
Sluta säg till mig vad jag ska göra och inte.
Fan.
Tänk dig själv hur skulle du må om alla dina drömmar och framtidsplaner blev krossade,
om du förlorade ditt hem och din trygga ståndpunkt i livet och om du samtidigt förlorade
den du älskar mest på denna jord, hur skulle du må?
I'm begging you please, please don't leave me
Vi var lyckliga och glada, vi var iväg någonstans och solen lyste
Du var så vacker.
Jag vaknade klockan 5 nästan chockad, du var inte där jag visste att du inte skulle vara där men ändå.
Jag grät, och jag gråter fortfarande. Idag vill jag inte leva alls,
vill inte finns till.
Mitt hem är raserat, min tryggaste punkt är borta och han jag älskar mest och trodde jag skulle
dela hela mitt liv med är inte kvar. Jag förstår inte vad som hänt..
I close my eyes and I beg to the universe that if you dont take me back, shot me in the head...
Till och med din röst är vacker...
hämtar mina möbler, säger farväl.
Jag var tvungen att ringa, du måste ju veta. Min älskade katt får flytta tillbaka ihop med
dig, ihop med min käraste dig.
Du låter så glad, så lättad och nästan som om vi är tillsammans
Du frågar nyfiket om min dag och du vill veta saker om mig, precis så som du alltid gjort.
Som om inget hade hänt..
Jag vet inte om du inte förstått, eller om du har förstått men faktiskt är lättad och glad.
Jag har inte förstått, känns bara som om jag bor här en stund, i väntan på att du kommer ändra dig
att det kommer bli bra.
Jag tror inte att du kommer ändra dig, men hoppet är det sista som lämnar och hoppas gör jag.
Jag älskar det där huset, älskar dig och älskar våra drömmar och framtidsplaner.
Fan.. nu börjar jag igen.
Just shot me, I rather be dead then living through this
Jag hoppas du inser vad du vill med ditt liv.
Du ville separera och de gjorde vi, du ville att jag flyttade det gjorde jag.
Vad vill jag nu?
Jag vill bara överleva, eller egentligen inte
Jag hade planerat mitt liv med dig, bli gammal med dig, få barn med dig.
Vi hade planerat för framtiden, med hus, barn, hund och allt.
Vi hade planer, drömmar och förväntningar.
Vad hände egentligen?
Det kanske var lättare om jag visste vad som hände,
det kanske är lättare att gå vidare om jag ville det.
Men jag vill inte släppa dig, lämna dig.
FAN
när hjärtat brister
Har försökt intala mig något som att "det är jag som flyttar nu, sen kommer du flytta med mig"
Eller att jag "rensar bara ut skit saker nu, så köper vi nytt sen"
Men sen ser jag att du börjar inreda själv nu, du köper nya möbler
Du köper ett nytt liv. Snart finns inget av det vi byggde upp kvar.
allt blir raserat.. Det gör så ont.
Och det jobbigaste av allt är att jag älskar dig, jag älskar dig.
Du gav upp
Det gör ont
Det gör ont
Mitt hjärta har blivit stampat på samtidigt som du vill hålla min hand
Jag vill bli arg, jag vill bli förbannad men är bara sårad och ledsen och besviken
Du gav upp
Snälla, snälla, snälla
Jag vill inte det här.
Fly inte.
Jag vill inte leva utan dig
att vi inte ska skratta och laga mat ihop
att vi inte ska kramas mer, kyssas mer titta mer.
Det finns inget vi mer, inget oss..
Det blir jag någonstans och du någon annanstans.
Allt jag vill är att kyssa dig, att möta dina mjuka läppar och det lilla skägget som sticker lite på läpparna.
Du sa alltid att du var skäggig, kanske för att jag tyckte om när du rakade bort mustachen, kändes som om du kom närmre. Som om du kom mig nära.
Fan vad jobbigt det här är, vill inte veta hur jag kommer må om en månad eller två
när jag kommer klara mig helt själv. Bo helt själv, ingen att prata med.
Fan vad jag älskar dig. Förlåt
You are leaving me
Det gör så jävla ont, riktigt jävla ont
Jag älskar ju dig, älskar dig över allt, över mig själv.
Det fick ju inte bli såhär, vi var så bra för varandra.
nej, jag vill inte komma över det här, även om jag måste.
Where do you hide, when you can't run anymore?
Tenta skriven och den gick skit..
Svårare en den första och mera konstiga saker.. usch och fy och blä och förväntar mig en omtenta till i maj!
Mitt humör var rätt okej imorse, det svajjar väldigt denna vecka och känner mig väldigt omotiverad för mitt liv just nu. Det har sina anledningar men ändå.
Har en tenta på måndag igen i läkemedelsberäkning, och sen en inlämning som ska skrivas.
Det känns under kontroll med skolan, det känns under kontroll inför sommaren.
Jag är inte i kontroll, jag är i obalans.
Jag behöver ett mål, en lösning att sträva mot, och framförallt jag behöver dig.
Trodde inte man kunde sakna något så mycket på så kort tid, men oj vad fel jag har.
You loved me before,
do you love me now?
.....
We're One But We're Not The Same
Is it getting better?
Det var så jäkla hårt att skriva idag, att få nödvändiga saker sagda. Det gjorde ont.
Do you feel the same?
Tårarna har varit stilla så himla länge nu, idag rusade de nedför mina kinder. Jag vet inte om det var den nya serien, eller om det var att det var så jobbigt att faktiskt inse saker.
You got someone to blame
Klankar ner på mig själv, allt är mitt fel. Jag har alltid varit så hård mot mig själv.
Det är alltid jag som ska ändra mig, för då ändras alla med mig.
Jag orkar inte må såhär, kan inte ens ljuga för en främling om hur bra jag mår.
Jag som alltid varit duktig på att lägga på ett leende och spela lycklig.
Nu är jag inte glad, jag är inte lycklig.
Jag saknar dig. Jag saknar dig. Jag saknar dig.
Jag vill ha dig. Jag vill ha dig. Jag vill ha dig.
Tonight I wanna Cry, Cause I'm Lost
Off the map
för att hamna någonstans där jag aldrig vart.
Ständig beredskap
Istället för att bunkra upp med vapen, skyddsvästar, långvarig mat och kläder så lägger jag mig i känslomässig beredskap. Jag bygger upp en mur med känslor, men trots mitt skydd är inte muren tillräckligt stark, ibland slinker tårarna ut ändå.. Har varit riktigt trött två kvällar i rad, där jag inte ens orkar brytt mig om hur ont jag har.
Sen kommer det en dag som denna, mina hörlurar till musiken är sönder, gick en powerwalk/promenad på futtiga 3km imorse som inte ens käns värda att nämna. Och sen nu sitta här o lyssna på hög musik och det hjälper ändå inte.
Jag har ont i allafall.
Det känns som kaos, hårda ord, förvirring och längtan.
Jag är hoppfull även om det känns som allt redan är bestämt, det handlar bara om att man ska yttra orden.
Lite såhär känns det, tårarna rinner men jag kan inte yttra ett ord.
Bilen är hämtad från google.se
Im so scared of whats happening now
Jag är totalt maktlös just nu över mitt liv.
Tiden äger den, tålamodet, hoppet, kärleken och skulden, de äger mitt liv just nu.
har fyra dar irad gråtit mig till söms, patetiskt att erkänna men så jävla sant.
Kan inte göra något åt det heller, det är som det är och det värsta av allt är att det är som det är pga av mig.
Pga av min patetiska ärthjärna.
Jag tänker inte skriva ut alla mina förhoppningar, alla mina drömmar mina önskemål
för det handlar inte om det, det handlar inte om det alls.
Vill skrika SNÄLLA så högt jag kan, men vad har det för roll?
Jag tänker inte be om min oskyldighet när jag är skyldig..
Det gör så ont, så jävla ont gör det. Och att jag skriver det här gör inte saken bättre.
Jag försöker blicka framåt, framtiden har alltid varit min tryggabas, för i framtiden kan man se vad man vill se, i framtiden kan man se allt det underbara och det vackra, alla förhoppningar och drömmar. Men till och med framtiden är svår att titta på idag, idag får jag titta på mig själv i spegeln, igen..
Rita upp mitt leende och gå och jobba kväll för att sen komma hem och förhoppningsvis sova innan tårarna börjar igen och sen vakna 6timmar senare och gå till jobbet igen.
This time we take it slow
Kämpa.
Vilja.
Mod.
Kämpa.
Still a mountain to climb
Jag ger dig tid, kan inte ge dig mer.
Ready to break at the slightest touch
Det är tomt. Jag mår inge bra, jag mår som man ska när man förått någon.
Det är tomma ord, på en blank skärm.
Har inget att säga. Det gör ont, det gör ont som fan och det är mitt eget fel.
Something clean, blank and beautiful, and yet delicate and ready to break at the slightest touch